I dag uppmärksammar flera av Sveriges största cykelbloggar fenomenet #ingenbakomratten.
Näst intill dagligen kan vi i tidnings artiklar och notiser samt på tidningars hemsidor läsa om hur till synes förarlösa bilar och andra motorfordon ställer till oreda på våra gator och vägar. I alla fall om man ska tro rapporteringen i media. I Östergötlands två stora nyhetsdrakar NT och Corren kan vi fem gånger så ofta läsa om bil och olycka som vi kan läsa om bilist och olycka. Inte undra på att det blir olyckor om ingen kör! Så här kan man läsa; ”Två bilar krockade vid middagstid. En bil körde av vägen. Bil körde på fotgängare vid övergångsställe. Bil körde på cyklist.”
Jag är givetvis medveten om att det inte far omkring en massa förarlösa fordon utan kontroll på Sveriges vägar, utan att det handlar om språkbruket man
använder vid rapportering av dylika saker. Men det visar även i min mening på den syn vi har på trafiken och dess deltagare. Bilisten, brukaren av bilen handlar ofta i en sorts passagerarroll. Som en passiv åskådare när bilen beter sig illa. Men när fotgängare och cyklister är de som handlar illa är de, tvärt emot högst aktiva; ”Cyklisten körde på fotgängaren. Fotgängare gick ut i gatan.”
använder vid rapportering av dylika saker. Men det visar även i min mening på den syn vi har på trafiken och dess deltagare. Bilisten, brukaren av bilen handlar ofta i en sorts passagerarroll. Som en passiv åskådare när bilen beter sig illa. Men när fotgängare och cyklister är de som handlar illa är de, tvärt emot högst aktiva; ”Cyklisten körde på fotgängaren. Fotgängare gick ut i gatan.”